Älskade pappaPosted by Annica on March 2nd, 2011
ca 17.30 ringde min bror. Han frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag satt i bilen på väg hem från jobbet. Ok sa han när är du hemma?Ca 18.15 svarade jag. Jag ringer om en timme sa han.
Tankarna började snurra direkt då jag förstod att något hänt. Ville ringa upp honom igen men kände att jag borde vänta tills jag kommit hem för att inte få ett besked som kunde äventyra min bilkörning.
Stannade bilen på garageuppfarten, ringde direkt för jag kände att jag ville prata ostört innan jag gick in till Tommy och tjejerna.
- Nu är det så här att vår pappa har dött hör jag i andra änden. Tiden stannade, hjärtat bultade. Mats berättade att pappa kört bilar som vanligt idag, att han sagt till Ulla att han skulle gå ut och busa med Zorro men i hallen hade han blivit yr och ramlat ihop. Ambulandpersonalen fick aldrig liv i honom och nu är borta.
Jag kan inte förstå att jag aldrig ska få träffa min pappa igen. Att han inte ska få se sina barnbarn växa upp osv. Han är borta!
Det gick för fort och det är alldeles för tidigt. Han blev bara 65 år.
Trots våra dispyter vi haft så älskade jag honom, han är min pappa och saknaden känns redan ENORM!
Jo jag ska träffa honom en gång till för att säga adjö och säga att jag älskar honom. Jag åker till Örebro imorgon.
Glöm aldrig visa och tala om för era nära och kära vad ni känner för dom/vad dom betyder för er.
Vila i Frid lilla pappa
